Venedig är sjunker inte är ditt typiska dagliga band, liksom “Azar” är inte ditt typiska dagliga album. En serie orkestrala, shoegazestumentals av keyboardisten James Sewell, med namnet “Azar One”, “Azar Two”, liksom så vidare, är utslagna över skivan, mellan låtar som ofta är organiska och grundläggande (“Ryan’s Song” ) liksom andra gånger komplexa såväl som dramatiska, som “okej”, vilket verkar vara ett tranbärskydd. Men det som många markerar ett vis album är de komplexa strukturerna såväl som ett stort utbud av ljud. Sångare Daniel Lawson såväl som Karolyn Troupe är bäst för alla andra-hans röst är lätta och ansträngda, hennes är rotiga såväl som kraftfulla, en omvänd förväntan som leder till upp och ner harmonier. Albumet kommer aldrig i hög utrustning, men det är inte avsett att göra det. Modifieringarna här är mycket mer subtila, skiktade och exakta.
Ta “Young Master Sunshine”, en sex minuters melodi som har ett långsamt, nästan marsliknande tema, som kryper framåt, äventyrar att spränga men istället slutar bara något snabbare än det började. Detta album är meditativt men regelbundet överraskande. Det tillhör idealisk där uppe med det allra bästa arbetet av Yo La Tengo: Experimentellt dock grundat, olyckligt men hoppfullt, liksom alltid, alltid fascinerande.
Ryans sång
Äldre vis:
Den grå linjen
Vis om du!
Du hade tur (Tom Petty Cover)